Med all ridsport på TV just nu så kan jag inte låta bli att ha lite mera åsikter - och det handlar om bestraffningar i form av spöet.

När jag har satt mig bakom eller på en häst så har jag alltid utgått ifrån att den vill göra sitt bästa. En häst som mår bra, inte har ont någonstans och som man behandlar rätt är (oftast) ganska så positivt inställd till den uppgift man presenterar för den. I fälttävlans-OS så var det en ryttare på en ganska så orutinerad och osäker häst som kunde välja att antingen rida en några steg längre väg eller ta en kortare (och svårare) väg som innebar att hoppa på snedden över ett rättuppstående hinder. Ryttaren rider an på den korta vägen i en helt hopplös vinkel, hästen hinner inte ens uppfatta hindret och stannar naturligtvis för att undvika att krascha in i det. Ryttaren blir förbannad, tar tyglarna i ena handen, höjer spöet högt upp och drämmer till hästen allt hon orkar över bakdelen.

Gud, vad arg jag blir då jag ser sådant.
För det första så beror en stor del, nästan alla, stopp inom hoppning/terräng på att ryttaren försätter hästen i helt absurda situationer. För det andra så är hästarna många gånger smartare än oss människor. Jag tycker det är otrevligt att hoppa hästar som "hoppar på allt" eller "aldrig stannar". För mig är inte det ett tecken på en intelligent häst. En bra hopphäst för mig är rädd om sig själv och försiktig, men med en gnutta mod också såklart. En häst som stannar då den känner att situationen inte går att lösa är för mig en intelligent och klok häst. Om min anridning är helt hopplös så är det inte mer än rätt att hästen stannar eftersom att jag inte ens gett den goda förutsättningar att klara språnget och försatt den i en mycket onödig risk. Om hästen (som är den som ska göra mest jobb över det där hindret) bedömer utifrån sina erfarenheter att "nej, det här går inte" eller att man helt enkelt har gett den en uppgift som är över vad den kan göra och stannar så har den gjort båda en tjänst, och inte fan (ursäkta språket) ska man då bestraffa den!
Jag är glad att kommentatorn faktiskt blev arg över ryttarens beteende och klargjorde att "det där hjälpte inte ett dugg, för hästen hade ingen aning om vart den skulle." Hon satte upp vägringen på ryttarens ansvarskonto och det är helt rätt. Däremot så är det hästen som får betala. Har man dessutom med sig en orutinerad häst som är väldigt osäker, som inte riktigt suger sig mot hindret själv utan frågar ryttaren om det verkligen är vad denne vill, som inte har världens bästa hoppteknik och tydligen hade svårt med avståndsbedömning och taxering så måste man vara en ansvarsfull ryttare och visa vägen. Man kan inte bara sätta sig där och tro att hästen fixar resten.

En annan sak som jag också såg en ryttare göra var att denne (såklart) också red på en helt galen linje varpå hästen stannade. När ryttaren samlat sig, lyckats kravla sig tillbaka i sadeln, vänt hästen och skrittar iväg så passar denne på att ge hästen ett rapp med spöet. Om man nu är för skolan att spöet ska användas som ett bestraffningsverktyg men dölja det under det fina namnet "korrigering" så kommer denna "korrigering" alldeles för sent. En korrigering måste utföras precis då hästen uppvisar ett beteende som inte är önskvärt. (Nog för att jag tycker att det snarare är ryttaren som behövde en korrigering i det här fallet!) Vissa verkar helt enkelt inte kunna inse att tillfället att "korrigera" hästen har passerat för länge sedan utan måste ändå statuera exempel. Och hästen (som gjorde rätt i detta fall) har inte en aning om vad den har gjort fel. Spöstraff för en häst är inte okej i min värld och kommer förhoppningsvis aldrig att bli det. Man märker hur ridskolor i hela världen lär barn sådan sadism i tidig ålder: stannar hästen plockar du fram spöet. Utan att rannsaka sig själv och se på ens egen medverkan och vad detta kan ha haft för betydelse för att hästen vägrar.

Det var dock härligt att se hur vissa, som Michael Ryan, hanterade frustrationen. Han missbedömde hindret varpå hästen fastnade lite i det (men kom över) och han drattade i backen. Ilsket slog han med spöet i marken medans hästen travade iväg och såg riktigt nöjd ut. Man kunde se hur besviken han var, men när han fick tag i hästen förebrådde han den ingenting. Hästen ställde upp och hoppade av fast situationen var hopplös, på grund av att ryttaren bad om det. Det hade varit bättre om hästen stannat (då hade han haft 20 straffpoäng istället för 1000!) men det kom i alla fall inte ryttaren på i efterhand.

Spöet ska vara en säkerhetsåtgärd och en sparsamt använd förstärkning av skänkeln och dess plats största delen av tiden ska vara på låret. Inte ett bestraffningsmedel i din höjda arm.

Men som tur var så var de flesta ryttare, den stora delen av majoriteten schyssta. Dessa ryttare jag tänker på i inlägget är undantag - och jag hoppas det förblir så.