Hunger (2008)

Ikväll blev det en sådan där film som jag har haft liggande i "skall ses"-mappen ett bra tag utan att ens tänka på. Hunger är en film som släpptes 2008 och handlar om hungerstrejken i Nordirland och kanske mest av allt också om dess mest centrala figur: Bobby Sands.

Den andra hungerstrejken har en historia som letar sig längre bak i tiden. Det började med lakansprotesten i Mazefängelset 1976. Denna protest var ett motstånd av paramilitära (stridande/beväpnade grupper som inte tillhör en militär organisation) fångar, och anledningen var att Storbritannien lade av med att ge just paramilitära fångar en status som både krigsfångar, men framför allt politiska fångar. Provisoriska IRA (PIRA) hade nämligen förhandlat fram att dessa fångar skulle erhålla särskild status (och särskilda friheter!) år 1972. De medlemmar av PIRA och Irländska nationella befrielsearmén (INLA) som nekades bära sina egna kläder vägrade då att klä sig i fängelsets uniformer utan gick iklädda lakan eller ingenting alls.

1978 så utvecklades lakansprotesten till den "smutsiga protesten". Av rädsla för att misshandlas av fängelsevakterna så vågade inte fångarna lämna sina celler för att duscha eller använda toaletterna. Det hela slutade med att avföringen smetades på cellväggarna i protest och att fångarna kunde ligga utslagna på golvet, täckta av mask. Rengöringsmedel sprutades in genom cellfönstren och vakter skickades in med speciella ångmaskiner för att rengöra väggarna - men med litet eller inget resultat.

1980 genomfördes den första hungerstrejken: 7 fångar strejkade under 53 dagar. 1981 så påbörjades alltså den andra - med Bobby Sands som förste strejkare. Under strejken valdes Bobby in i det brittiska underhuset, vilket orsakade stor medial bevakning. Många var de som försökte övertala honom att avbryta hungerstrejken - men det var förgäves. Efter 66 dagars hungerstrejk avled Bobby Sands av undernäring. Nio andra män skulle också mista livet i strejken. Tretton andra män avbröt hungerstrejken själva eller hade familjer som ingrep, men många lider ännu idag av de fysiska effekterna.

De tio män som avled i strejken var:
(Namn - politisk tillhörighet)



Bobby Sands (IRA)
Francis Hughes (IRA)
Patsy O'Hara (INLA)
Raymond McCreesh (IRA)
Joe McDonnell (IRA)
Martin Hurson (IRA)
Kevin Lynch (INLA)
Kieran Doherty (IRA)
Thomas McElwee (IRA)
Michael Devine (INLA)

Läget som redan hade varit spänt i relationen mellan Nordirland och Storbritannien blev såklart inte bättre. PIRAs medlemsantal skjöt i höjden och de månader som strejken pågick blev några av de blodigaste med 61 dödade. De försökte även hämnas på Tatcher och lyckades nästan med hjälp av en bomb: fem människor omkom och Tatcher var nära på att bli en av dem.