Gårdagens medaljhjältar för Irland: Cian O'Connor & Blue Loyd.

Jag har inte ens berättat om min visit i dalarna innan jag lade ut inlägget om Phar Lap-filmen. Som sagt så har vi hälsat på en vän till familjen som även äger ett par islandshästar som jag brukade ta hand om då de stod här i Umeå. Den ena av dem brukade jag rida och när ägaren flyttade (på grund av arbete) och tog med sig två av hästarna så hjälpte jag till att sköta om de två hästarna som blev kvar och rida den ena innan hon blev sjuk i fång med hovbensrotation som följd. När den andra hästen avled (tragiskt, i tarmvred) så fick hästen åka ned till ägaren i Dalarna så fort hon blev så bra att det gick att ställa henne på transport. Men nu har jag alltså fått träffa henne igen. ♥

Jag körde henne tillochmed i rockard med loksele, det var andra gången på 20 år som hästen blev körd och hon var så fantastiskt duktig! Dock väldigt annorlunda mot travhästarna som man blivit van att köra, men det gör inte hennes prestation sämre.  Annars har resan bestått av åksjuka, shopping, god mat även om jag försökt hålla igen ordentligt med kalorierna och trevligt sällskap. Dock så är det skönt att slippa dela sitt rum med någon och att ha fått tillbaka sitt badkar! Men å andra sidan så hade jag gärna tagit med hotellets gym hem ..

Gårdagen bestod mestadels av hästhoppning, den individuella finalen. Tre svenskar hade kvalat in men endast två återfanns i dagens startlista då Rolf-Göran Bengtssons häst Casall inte gick igenom veterinärbesiktningen utan gick orent till följd av ett balltramp. Jag var ganska så säker på att Sveriges medaljchanser flaxade iväg i horisonten till följd av detta (förlåt Jens Fredricson och Henrik von Eckermann!) men det fanns en positiv sak med det hela:

Irlands Cian O'Connor fick hoppa in istället - gissa om jag blev mållös då jag såg det i startlistan! Jag blev sorgsen då Irlands båda ryttare blev utslagna så jag visste omedelbart vem jag skulle hålla tummarna för. Efter att ha hamnat på exakt samma poäng som Hollands Gerco Schröder så blev det omhoppning om silvermedaljen. Cian såg ut att gå mot segern innan en bom i sista hindret åkte i backen. Men brons är ändå inte illa för en reserv, så jag tror nog att han är väldigt nöjd även fast silvermedaljen var så otroligt nära! Cian hade ju den individuella guldmedaljen klar i OS 2004 men åkte dit för doping (ej prestationshöjande preparat) då A&B-proverna från hans dåvarande häst Waterford Crystal var positiva. Cians bronsmedalj var den första medaljen för Irland i detta olympiska spel.

Som Beatlesfan måste jag dessutom visa upp det (i mitt tycke) mest estetiskt framträdande hindret i gårdagens banhoppning - ett Abbey road-hinder!



Jens och Lunatic ska jag erkänna att jag mer hörde än såg när de var inne på banan då jag sprang runt i köket och höll på med annat, men Henrik och Allerdings såg jag och trots misstagen så tycker jag att rundan var bra då hästen ändå höll ihop det efter missförståndet vid vattenhindret då han hoppade av alldeles för tidigt. Jag trodde han skulle bli spänd och leka plockepinn med hela banan efter den incidenten. Tappert av hästen att verkligen sträcka allt han har och försöka rädda upp situationen också!



Nej, nu ska jag försöka hitta på något att göra under dagen. Det börjar nästan kännas bra med att plugga så att man har något som uppehåller en under dagarna då det inte är OS med ridsport!