Won't you come and join the party? Dress to kill.
Stillbild från Fame. ♥
Det har inte hänt något särskilt sedan den förra uppdateringen; jag har spenderat dagarna med att julpynta och se Fame eller Downton Abbey. Känns verkligen inte särskilt produktivt, men man måste väl bara få existera någon gång också. Det skall bli otroligt skönt med lite ledighet, så att jag kan göra analysen på romanen i lugn och ro.
Förresten, är det bara jag som blir lite deprimerad när julen närmar sig? Jag är en sådan där glädjedödare då det kommer till jul. När man var liten var det spännande med julklappar, Kalle anka på TV och allt som hörde julen till, men nu muttrar jag mest om det kommersiella jippo som det har blivit. Skall vi vara riktigt traditionsenliga vore ju Jesu födelse, men jag tror inte ens att antalet människor som firar julen på grund av detta uppnår mer än ett fåtal procentenheter. Istället kan man öppna en tidning, ett internetforum eller sätta sig på ett fik bara för att höra att människornas ekonomi blir otroligt testad under julmånaden, och det verkar vara någon tävlan om vem som kan leverera de mest storslagna gåvorna. Julen blir någon slags ångestperiod, och då har allt det vackra bakom det hela gått förlorat. Idag var jag på stan en sväng i julklappsfunderingar, och jag har i princip tvingat min stackars familj att komma på vad de vill ha, precis som de fick tvinga ur mig. Jag känner själv att de julklappar jag kommer ge bort kommer vara supertråkiga.
Jag opponerar inte emot att det är trevligt att spendera tid med familjen, men vi är redan så tighta att hela saken med att träffas inte känns särskilt exklusiv. Dessutom, julmat .. Inte riktigt något som jag uppskattar. Jag vet inte, det är något som gör mig vemodig över att julen helt enkelt tappar sin glans och magi totalt, precis som många andra saker tenderar att göra då man inte längre är barn.
Nej, dags att ockupera badkaret. Det blir en lugn kväll. Få se om jag orkar hitta ett papper och fatta pennan.
Sv: Tack! Känner mig alltid som Grinchen när folk hoppar runt och är exalterade och frågar om jag inte har julkänsla än. "Nä, jag har faktiskt inga särskilda känslor inför julen." och så måste man förklara sig och skämmas lite.
Eller hur! Jag har lite förståelse för att andra kan se spilld sallad som en ganska så trivial sak, men de är människor som inte vet vad som är bra för dem! Herregud, du har rätt! Har alltid försökt placera vad fasiken det smakar, men aldrig kommit på det.
Äsch, ta komplimangen! ;) Jag tyckte det var väldigt coolt, bilden jag kommer ihåg i alla fall.
Kollade upp medellängden för män i Irland och han är faktiskt bara två cm under den, så för dem är han väl ganska så normal. ^^ Oj, så lång? Får jag fråga varför? Jag har alltid velat vara kortare och jag är ändå "bara" 174 cm. Om han har en dålig upplevelse att ta sig till skyddsrummet, så är det kanske svårare att vinna hans gillande senare. Så så länge han är bekväm på vägen dit, så ser jag inga problem med kidnappningen. ^^
Det är lätt att dras med i eländes-eländes melodin just kring denna tiden. Allt är jättejobbigt med handling och juklappar etc etc men det finns också en mysig del och det gäller att hitta denna melodislinga.
Själv är jag som du förstått toknostalgisk och tycker det är en tämligen härlig tid. Klapparna kan jag hålla med dig att det kan vara mer komplicerat är det behöver. Beror det på "kraven" ? Fast det går att göra det enkelt - själv ger jag bort bl.a några påsar med örter som jag mosat. Inget dyrt men hoppas det uppskattas av mottagaren.Det är en vansinnig köpsprial i vissa familjer. Man glömmer lätt bort vad julen handlar om- just gemenskap.
man kan prata länge om olika uppfattningar om julen-till en del beroende på givetvis vad man har med sig i bagaget från sin uppväxt.
Hoppas du kan hitta en smula julstämning - det är ganska skönt. Man kan skapa sin egen tradition med passande julstämning.
Sköt om dig så jättemycket.
