Fälttävlans-OS: dag två.
Så var delmoment två, terrängritten, avklarad i de olympiska spelen. Banan var cirka 5,7 kilometer lång och reds därför i ett 570-meterstempo med en optimaltid på 10 minuter och 3 sekunder. Det blev en hel del fall för hästar och ryttare och en hel del avbrott i tävlingen, men alla verkar vara okej. Det är kanske en eller två hästar av dem som jag har svårt att tänka mig kommer starta i banhoppningen imorgon. (Om de ens var tilltänkta, den ena av dem tillhörde inte en lagryttare.) Sverige red otroligt bra med idel felfria och med få straffpoäng i form av tidstillägg vilket gör att vi ligger på en tredjeplats inför dagens final: banhoppningen.
På grund av alla avfallningar så var det många lag som bytte plats. Tre japaner och tre kanadensare åkte i backen, bland annat gårdagens dressyrskräll som fick smaka gräs i droppet. Banan i sig tyckte jag var rolig faktiskt, även om den stundtals kändes rätt "enkel" för att vara en OS-bana. Något hinder skördade fler offer än andra, bland annat kricketkorgen. Broddarna tog inte alltid som de skulle så vissa hästar snubblade. Jag såg inga funktionärer som delade ut en gul flagg - ett tecken på att juryn beordrar dig att sakta ned, inte forcera hästen så hårt eller inte rida vårdslöst och utsätta hästen för onödiga risker. Den enda röda flaggorna (som man stoppar ryttare som ignorerar gul flagg med, eller som man använder för att plocka ut uppenbart trötta hästar.) jag såg var för att stoppa ekipage som kom bakom ett ekipage som gått omkull. Personliga favoriten Mark Kyle placerade sig precis i mitten - plats 35 av 70. Det är otroligt jämt inför dagens hoppning!
Nej, jag borde skriva ihop min "sökta arbeten"-rapport som skall in till arbetsförmedlingen imorgon. Jag måste vara där tidigt då sändningen via Svt Play börjar redan 11.25. Sedan är det dessutom en intressant travdag imorgon med toppenfina Hugo Åbergs memorial. Ska Commander Crowe göra som han gjort under hela året: krossa allt motstånd och förlöjliga det? Kommer Caballion att gå felfritt och hur kommer Tamla Celeber att gå?
En spännande hästdag att se fram emot: TVn kommer gå varm här hemma.
Dagen då eder skribent kollade på ridhästar!
Bild 1: Stefano Brecciaroli & Apollo WD Wendi Kurt Hoev.
Bild 2: Karin Donckers och den 18 år gamla Gazelle de la Brasserie.
Bild 3: Lionheart busar med William Fox-Pitt.
Idag bänkade sig travhästmänniskan framför OS-sändningarna för att se dressyrmomentet ifrån fälttävlansgrenen. Jag gillar fälttävlan och att rida terrängritt är något av det roligaste som finns i hästvärlden, defenitivt det roligaste i ridvärlden enligt mig.
Jag blev så jävla glad av sändningen. Jag är så grymt anti mot hur många av hästarna i dagens dressyrsport ser ut, eller snarare hur de rids med rollkur och hyperflexion. 
Rollkur.
Mularna indragna mot halsen med världens krulligaste hals. Av den gamla hederliga skolan verkar inte mycket finnas kvar. Bakom vertikalen är standardpositionen för hästens huvud och ryttare förböjer hästen som bara fan i lod och sidled. Detta har blivit så mycket vanligare även om många ryttare rider schysst, och jag avskyr det hela. Inte nog med att det ser fult ut så är det smärtsamt för hästen. Du begränsar dess förmåga att se framåt markant och ryggkotor, muskler och ligament får ta oändligt med press. Dessutom har man funnit att det har börja växa benvävnad på hästens kranium som inte borde vara där på grund av det ständiga trycket. När det kommer till rörelserna så tappar hästen mycket av sin bakbensaktion och det är ju där motorn ska sitta - bakdelen och dess ben som ska förmedla rörelsen framåt. Ett annat akut problem är att hästen får svårt att andas med skador eller tillochmed kollaps av andningsorganen som följd. Ju mer du drar in hästen bakom vertikalen, desto kraftigare blir böjen i halsen och därför blir det svårare för luft att passera. Luftstrupen orkar till slut inte med kraften och kollaps är ett faktum. Hästarna visar dessutom en iögonfallande salivbildning på grund av konstant tryck på deras parotid-körtel/salivkörtel. 
Några exempel på rollkur samt att förböja åt sidan. Första bilden visar även vertikalen vilken hästen är kraftigt bakom.
Om jag nu pratar om sådana tragiska saker som rollkur eller hyperflexion, varför är jag då så glad över sändningen? Jo, för jag såg inte en tendens till dessa fenomen. De flesta fälttävlanshästar avlas på hopphingstar och rids av hoppmänniskor till störst del, men ekipagen är ofta ändå tusenfalt gånger vackrare än dressyrekipagen på högre nivåer. Här gick hästarna på vertikalen eller tillochmed lite framför denna. 
Stefano Brecciaroli & Apollo WD Wendi Kurt Hoev.
Clayton Fredericks & Bendigo.
Jag höll tummarna för Mark Kyle & Coolio, men tyvärr så gick det inte så bra för dagen. Coolio är en hoppare i själ och hjärta och hoppet står nog till de två avslutande momenten: terrängritt och banhoppning. 
Coolio på vertikalen - underbart att skåda!
Det blev en ordentlig skrälldet stod klart vem som gick ledande ur delmomentet: japanen Yoshiaki Oiwa med sitt fina Selle Francais-sto Noonday De Conde. En mycket välförtjänt seger och roligt för Japansk hästsport!
Idag (Måndag) är det alltså dags för terrängritten. Gissa om jag kommer att sitta klistrad?
Don't look for a happy ending. It's not an American story. It's an Irish one.
In the name of the father (1993)
In the name of the father är baserad på en verklig händels "The Guildford four" och incidenten omkring dem är en av de mest pinsamma rättegångsfadäserna i Brittisk historia. Den 5 Oktober 1974 så exploderar puben Horse and groom i Guildford och fyra personer: tre män från Irländska Belfast samt en Brittisk kvinna ställs inför rätta. De dömdes till långa fängelsestraff men det fanns ett problem: de saknade inblandning i dådet. De skyldiga var Provisoriska Irländska republikanska armén (PIRA). Under förhören så insåg polisen att det fanns alibi och att de inte hade rätt män - men de visste vad de skulle göra åt den saken. Genom tortyr och hot tvingades de erkänna brott de inte ens hade begått och dömdes till allt mellan 30 år och livstids fängelse. De som uppgavs vara inblandade i hanteringen av explosiva material dömdes också till mellan 4 och 14 år i fängelse och gruppen blir känd som The Magurie seven. I denna grupp ingår bland annat fadern till en av medlemmarna i Guildford four.
Femton år efter att domen föll så togs fallet upp igen och i mappen som innehöll en av Guildford four-medlemmarnas papper hittades det en lapp med notisen "not to be shown to the defence", vilket avslöjade att poliserna vetat sedan utredningen att de hade berövat oskyldiga människor dess frihet. De släpptes på fri fot men det skulle dröja fram tills 2005 innan de fick en offentlig ursäkt.
The devil's own (1997)
Den här filmen är vad jag vet en fiktiv historia om en IRA-medlem som åker till USA för vapenhandel och som får dela hus med en polis - inte det bästa med en bakgrund som filmens huvudkarktär Rory. Jag ska inte spoila filmen med mer detaljer utan det är det enda jag tänker skriva om den.
Förresten så laddade eder skribent över bilder från i helgen till datorn för att knåpa ihop ett litet kollage: problemet är att det enda jag fotat förutom min suparkamrat Julia är all alkohol. Ehm. Så här kommer ett snyggt alkoholhaltigt bildspel!
Letters from Iwo Jima
Systerproduktionen (samma producenter och regissör) som tydligen skall skilja händelsen ur det Amerikanska perspektivet, om än med viss kritisk infallsvinkel mot glorifieringen av utfallet som gav Amerika segern, är "Flags of our fathers" som generellt sett verkar anses snäppet mindre bra än Letters from Iwo Jima. Jag har inte sett Flags of our fathers men kommer säkert att göra det inom en snar framtid. Imorgon har jag dock en helt annan film som väntar på att bli sedd ..
Kanonerna på Navarone.
Efter att föräldrarna gått och lagt sig igår så bestämde jag mig för att hugga in på en av de filmer som är en sådan där "måste ses"-film inom krigsgenren - The guns of Navarone. Jag har extremt svårt för långa filmer och denna gamla goding sträcker sig över cirka 2 ½ timme. Det är inte en krigsfilm i den benämning att två arméer möts och sedan så består filmen av en massa dödande och gore-scener, utan en action/drama-film i andra världskriget-miljö. Och det första som slog mig är hur likt konceptet är det man kan se i Where eagles dare. Jag måste dock säga att jag tycker att guns of Navarone är snäppet bättre även om båda är ett måste att se.
I övrigt så har veckan varit väldigt lugn för eder skribent! Imorgon blir det att åka till Vindeln igen och på Lördag så vankas det kanske utgång, beroende på dagsformen. Ikväll blir det som igår: att leta upp en film att slappa famför.
I'll never forget the people I met braving those angry skies, I remember well as the shadows fell - The light of hope in their eyes.
Vindeln: helgens tillflyktsort!
I Torsdags kom antagningsbeskeden till universitetet. Först så kraschade såklart VHS hemsida. Sedan började folk loggas in på andra människors användare (utan att beskeden kommit, som tur var!) för att sedan bli utkickade. VHS fick ta bort inloggningsrutan för att åtgärda problemet och sedan kunde man äntligen gå in. Jag gick in, redo att bli förnedrad och se röda "struken" efter alla mina val, men ..
.. Jag lyckades komma in på mitt förstahandsval istället! Herregud, jag satt bara och stirrade som ett fån på datorskärmen medans massa människor i alla "vak"-trådar började deppa över att de fått reservplatser. Men icket eder skribent! Jag slipper ha ångest och hoppas att andra ska tacka nej. Så skönt!
Nåväl, i Fredags så drog jag till Julia i vindeln för att fira att vi båda ska bli plugghästar den kommande hösten. Efter en kväll med film och serie (Band of brothers ftw!) så blev det prat in till den tidiga morgontimman .. Tyvärr så hade vi skitväder under Lördagen så den spenderades med hårfärgning, lite hundvård och allmänt prat innan vi drog till stallet. Jag fick låna fina Sessan av Julia och fara ut och köra en motionsrunda när det slutade regna. Det är sannerligen ett bra tag sedan jag körde så jag fick känna på ringrosten, men oj så roligt det var! Sessan skötte sig som en ängel och var helt cool oavsett vad som stod längs med vägen. En snabb middag av den onyttigare sorten imundigades innan en stund med vänner (nej Julia, David Schwimmer är inte fager!) innan jag tog tåget tillbaka till Umeå - city of lights. (eller inte!)
Nej, jag skulle egentligen behöva slänga mig i badet men frågan är om det ens är okej att tappa upp så mycket vatten den här tiden? Det borde inte störa grannarna men jag är lite osäker. Det finns inga regler och jag brukar inte höra då grannarna spolar upp vatten, men jag vill ändå vara säker på att det inte stör någon. Jag är en typisk nattbadare och det är ingen som sagt något ännu, damen under oss undrade om alla flyttat för att det alltid är så tyst i vår lägenhet .. Men alas, hörlurar och nattbad är min melodi.
There'll be love and laughter and peace ever after tomorrow - when the world is free.
Utfyllnadsbild då jag sitter på laptopen: en skärmdump från "When trumpets fade".
Den nya bilen (min blivande bil som nyss har flyttat in i familjens ägo) fick gå igenom en inbyteskontroll idag på Volvo personbilar trots att den inte skall bytas in. Bilen fick 9,9 av maximala 10 och omdömet att den var mycket fräsch. Det enda som behövde göras var att släcka en servicelampa.
Jag såg att folk hade kunnat få tag på antagningsbeskeden för universitetet i förtid idag, vad glada de ska vara på VHS Antagningsservice. Att säga att sidan blev hackad kan jag däremot tycka är en sanning med viss modifikation då de själva lagt ut dokumentet på en sådan "lättknäckt" adress. Det är ju ingen som egentligen har behövt hacka sig in någonstans. Jag hann inte se hur det ser ut för mig, så jag får vänta till klockan ett imorgon! Dock så har jag tyvärr inte några större förhoppningar med tanke på min urvalsgrupp. Den som lever får se, helt enkelt. Det pratades om någon slags bestraffning för de som kollat upp sina besked i förtid, men det kan jag aldrig tänka mig att de får igenom! Vem skulle inte klicka på en sådan länk om det gällde dem, tänker jag. Vet fortfarande inte hur de "bestraffade" de som kunde få reda på fyra ord på högskoleprovet i våras. Hade alla rätt på dem utan fusk, och de var av en sådan svårighetsgrad att de flesta borde haft det ..
Nu ska jag slänga mig i badkaret samt försöka leta upp en lämplig film att se på. Over and out.
Once upon a time ..
Imorgon blir det körlektion vid klockan 10 för att sedan springa ned på försäkringskassan med papper som skall lämnas in. Det skall regna imorgon så eftermiddagen kanske får bestå av en film. På tal om film och television så fick jag fick en trevlig överraskning idag när jag gick in på IMDB:
Eion Bailey skall medverka i Once upon a time! Jag har inte sett serien innan men detta avsnitt tänker jag verkligen inte missa. Eion är fullständigt underbar som David Webster i Band of brothers, och jag tror att han kommer göra mycket bra ifrån sig i Once upon a time också.
Dock så skall jag inte ljuga och påstå att jag ser mer fram emot Once upon a time än vad jag ser fram emot Peter O'Meara i Saving Lincoln .. Jag må gilla Eion, men gränser finns det faktiskt. ;)
Jag är inte död ännu ..
There'll be bluebirds over the white cliffs of Dover tomorrow - just you wait and see.
Eder skribent och dennes morgonstund med bly i mun.
Det är tur att jag har en sådan stark karaktär då jag ska upp på morgonen, högt ärade läsare. Såhär går det alltid till då jag har körlektion på förmiddagen.
Mitt resonerande då det var dags att ställa in dagens alarm:
Hm, körlektionen börjar klockan tio. Om jag ställer alarmet på åtta hinner jag sminka mig, äta frukost och duscha. Har jag stubb på benen? Hm, jag hinner raka dem också. (Till saken hör att de knappt är stubbiga och defenitivt inte synligt, men jag har en mani för att raka.) Kanske hinner jag plugga lite körkortsteori under frukosten också! DET blir superbra. Då lär jag vara pigg och alert inför lektionen.
Mitt resonerande då alarmet ringde klockan åtta imorse:
Hnnnnng, hur lång tid behöver jag för att komma till körskolan? Femton minuter. Har jag kläder på stolen som jag kan använda? (Här sträcker jag ut handen till datorstolen och letar igenom dess befintliga lilla garderob.) Ja, det har jag. Vi säger tio minuter för påklädning, tvätta ansikte och borsta tänderna samt kamma håret och putsa mina glasögon. Tio minuter plus en kvart och så fem minuters marginal .. Jag ställer om alarmet till halv tio! Godnatt
Kära vänner, jag lovar er att allting i det moderna samhället sannerligen handlar om (bort)prioriteringar!
För övrigt så stötte jag på en sådan rolig fråga i Band of brothers: 30 day challenge. Punkten var "the character you relate to most." Jag översätter det rakt av till "den karaktären du liknar mest/känner mest samhörighet med" och det känns bra att jag skulle vara den som ingen tycker om det minsta. Jag knåpade ihop lite bilder till utmaningen på tumblr, men jag postar dem här först som lite utfyllnad. Bloggen behöver defenitivt mer Band of brothers och mannen, myten, legenden - löjtnant Dike. 
Japp, det är sådant här jag är sysselsatt med! jag som brukar få så fina kommentarer om att jag försvarar Dike direkt någon hoppar på honom och så gör jag en sådan här sak mot honom. Ondskefullt av mig.
Monday, monday.
Sedan några dagar tillbska äger jag ett par luftiga gympaskor med dämpning istället för mina platta converse. Det enda syftet med dem är egentligen att de ska vara bekväma att vara ute i. Glad i hågen så drog jag på mig dem och började gå, och sådana skavsår jag har fått! Stora blödande sådana som kräver plåster, tejp och tjocka strumpor. Nu när jag ändå hade preparerat fötterna för dess slakt så tyckte jag att jag lika gärna kunde ta fram mina kängor och snöra på dem en stund trots att de har sin varma fleecesula. Jag har ägt dem sedan 2006-2007 och gett upp alla lönlösa försök att gå in dem då de bara resulterat i smärta, blodvite och blåsor. Men ska jag vara ärlig så känns de många gånger bekvämare än gympaskorna. Trycket som skapar skavsår ligger an på precis samma ställe, där gympaskorna slutar och kängorna har en stenhård söm. Men kängorna måste defenitivt smörjas in ännu en gång grundligt, för de är riktigt stela. Får höra med mina föräldrar om minkfettet är någonstans här hemma eller i stugan. Jag har verkligen dåliga fötter för att gå in skor - direkt jag ser ett par nya så har jag skavsår!
Imorgon har jag ingenting inbokat förutom en körlektion på förmiddagen. Jag funderar på att sitta uppe en bra stund inatt och plugga teori. Jag hade sådana problem att somna igår att jag inte kommer kunna somna en vettig tid ändå. Önskar dock att jag hade tagit en senare tid. Nåväl, man kan inte få allt. Det är så skönt att inte ha någonting alls planerat denna vecka! Ingen försäkringskassa, ingen arbetsförmedling, ingenting. Men jag måste verkligen hugga tag i teorin ordentligt, för min körlärare har velat skicka mig till uppkörning flertalet gånger nu. Jag körde familjens V50 igår och det märks att jag inte är van. Köra i crocs kanske inte heller är det mest optimala, för det var omöjligt att känna dragläget och finlira med dem.
Nej, ett avsnitt Band of brothers kanske .. Det var ett tag sedan, och som jag saknat serien! Jag väntar på att få ned Pacific, men jag har en känsla av att jag inte kommer bli lika förtjust i den. Igår blev det en kortare krigsfilm som var bra, väldigt bra i sin genre. Men namnet på den är däremot glömt .. When trumpets fade heter den.
