Bild 1: Stefano Brecciaroli & Apollo WD Wendi Kurt Hoev.
Bild 2: Karin Donckers och den 18 år gamla Gazelle de la Brasserie.
Bild 3: Lionheart busar med William Fox-Pitt.

Idag bänkade sig travhästmänniskan framför OS-sändningarna för att se dressyrmomentet ifrån fälttävlansgrenen. Jag gillar fälttävlan och att rida terrängritt är något av det roligaste som finns i hästvärlden, defenitivt det roligaste i ridvärlden enligt mig.

Jag blev så jävla glad av sändningen. Jag är så grymt anti mot hur många av hästarna i dagens dressyrsport ser ut, eller snarare hur de rids med rollkur och hyperflexion.


Rollkur.

Mularna indragna mot halsen med världens krulligaste hals. Av den gamla hederliga skolan verkar inte mycket finnas kvar. Bakom vertikalen är standardpositionen för hästens huvud och ryttare förböjer hästen som bara fan i lod och sidled. Detta har blivit så mycket vanligare även om många ryttare rider schysst, och jag avskyr det hela. Inte nog med att det ser fult ut så är det smärtsamt för hästen. Du begränsar dess förmåga att se framåt markant och ryggkotor, muskler och ligament får ta oändligt med press. Dessutom har man funnit att det har börja växa benvävnad på hästens kranium som inte borde vara där på grund av det ständiga trycket. När det kommer till rörelserna så tappar hästen mycket av sin bakbensaktion och det är ju där motorn ska sitta - bakdelen och dess ben som ska förmedla rörelsen framåt. Ett annat akut problem är att hästen får svårt att andas med skador eller tillochmed kollaps av andningsorganen som följd. Ju mer du drar in hästen bakom vertikalen, desto kraftigare blir böjen i halsen och därför blir det svårare för luft att passera. Luftstrupen orkar till slut inte med kraften och kollaps är ett faktum. Hästarna visar dessutom en iögonfallande salivbildning på grund av konstant tryck på deras parotid-körtel/salivkörtel.


Några exempel på rollkur samt att förböja åt sidan. Första bilden visar även vertikalen vilken hästen är kraftigt bakom.

Om jag nu pratar om sådana tragiska saker som rollkur eller hyperflexion, varför är jag då så glad över sändningen? Jo, för jag såg inte en tendens till dessa fenomen. De flesta fälttävlanshästar avlas på hopphingstar och rids av hoppmänniskor till störst del, men ekipagen är ofta ändå tusenfalt gånger vackrare än dressyrekipagen på högre nivåer. Här gick hästarna på vertikalen eller tillochmed lite framför denna.


Stefano Brecciaroli & Apollo WD Wendi Kurt Hoev.


Clayton Fredericks & Bendigo.

Jag höll tummarna för Mark Kyle & Coolio, men tyvärr så gick det inte så bra för dagen. Coolio är en hoppare i själ och hjärta och hoppet står nog till de två avslutande momenten: terrängritt och banhoppning.


Coolio på vertikalen - underbart att skåda!

Det blev en ordentlig skrälldet stod klart vem som gick ledande ur delmomentet: japanen Yoshiaki Oiwa med sitt fina Selle Francais-sto Noonday De Conde. En mycket välförtjänt seger och roligt för Japansk hästsport!





Idag (Måndag) är det alltså dags för terrängritten. Gissa om jag kommer att sitta klistrad?