Nu är jag tillbaka från stugan där jag har tillbringat natten. Som vanligt så gick jag i säng alldeles för sent och såg på tok för mycket Band of brothers. Precis som vanligt under mina stugvistelser, med andra ord! Tyvärr så förstörde det dåliga vädret mina planer på en slapp dag på gräsmattan i solen, så farmor hämtade upp mig och vi spenderade lite tid hos henne i Holmsund istället. Efter en kopp té bestämde vi oss för att fara och hälsa på farfar på kyrkogården. Tyvärr så hade jag helt fel inställningar för att ta särskilt fina foton, men några stycken kan jag i alla fall bjuda på. Dåligt ljus, dålig skärpa och en dålig fotograf gör inte direkt slutresultatet imponerande.

















Dessutom blev jag ägare till ett par böcker. Jag gillar historia och krig (ja, att läsa om det alltså. Såklart är det bäst om det får vara fred!) och det gjorde min farfar också, vilket gör att han efterlämnade många böcker om de ämnena då han avled. Jag frågade farmor om jag fick låna någon bok om andra världskriget eller liknande, och hon sa att jag fick ta vilka jag ville ha. Det var som att stå i en godisaffär - böcker överallt! Jag kom hem med fyra böcker, och fler lär det bli. Dessa blev de böcker som fick följa med hem idag i alla fall:



- "Andra världskrigets historia 1 & 2" av Liddell Hart.
- "1944: den 9 Juni - eld upphör" av Jukka L. Mäkelä.
- "På västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque.

Finska vinterkriget är ett krig som jag har ytterst dålig koll på, men jag vet att familjen har varit inblandad i det: min farfars far Gösta lurade hela familjen genom att säga att han bara skulle åka och klippa sig, men istället så begav han sig till Finland genom Svenska frivilligkåren för att kämpa i kriget, i "The Battle of Salla/Slaget vid Salla" som blev ett nederlag för fienden Sovjetunionen. Han överlevde kriget och kom hem till Sverige igen, bara för att en mörk natt gena över en sjö täckt av ett tunt lager is som gav vika. Han gick ned sig och avled.

Nåväl, nog om familjehistoria. Nu ska jag kasta mig i badet innan min mor gör det.

Jag ber om ursäkt för min dåliga uppdatering och tänkte att jag skulle upplysa eder om vad som händer i mitt exceptionellt innehållsrika (eller?) liv. Så det här blir nog ett kort inlägg ska ni nog se.

För det första så har jag haft en helt underbar helg hos Julia & Eric från Lördag förmiddag tills Måndag eftermiddag och det tackar jag för. Elitloppet kan jag inte direkt säga att jag är superimponerad över men det var väldigt roligt att se Jim Frick bakom Järvsöfaks i sällskap med Stig H Johansson. Det är svårt att tänka sig att det är över två år sedan olyckan som satte ett abrupt stopp för hans karriär ägde rum den 10 Mars 2010. Frick är den äldre sortens hästkarl som kunde köra häst, inte bara åka häst med glidarstroppar och se ut som att du äger världen. Att utse honom till en av travets hedersambassadörer är ett av de bästa beslut som tagits och att se honom hyllas på Solvalla av alla människor värmde så otroligt i hjärtat. Till och med Järvsöfaks ständige följeslagare Jan-Olov Persson började darra på rösten då hans häst tog en tummen upp-gestikulerande Frick upploppsrakan ned ackompanjerade av nästan 30 000 hyllande fans. Så otroligt rättvist.


Tre hedersherrar: Stig H Johansson, Jim Frick och Järvsöfaks.

Till och med Stig H som brukar hålla sig väldigt cool blev känslosam efter att ha fått medverka i denna storslagna comeback. Jag minns hur det kändes i magen när Only Lavec snubblade till, gick omkull och Jim slungades som en katapult ur sulkyn och ned i backen för att bli liggandes orörlig. Och de gånger som media rapporterade att läkarna hade försökt väcka honom ur koman men misslyckats. Den klumpen i magen blev till ett slag i magen av lycka då han tittade på publiken och gjorde tummen upp i Söndags. Jim Frick - vilken tränare och körsven. Jag har själv haft äran att få lyssna på en debatt där han medverkade för tre-fyra år sedan och han visade att erfarenhet och ett vant hästöga många gånger kan vara bättre än de nyaste skrifterna och forskningsrapporter.  

I morse spenderade jag en stund på arbetsförmedlingen där vi hade ett kort möte och fick lite papper. Sedan drog jag och mor till Taj Mahal för lunch (och fina Olivia cyklade förbi så jag hann byta ett ord med henne!) innan jag gick till körskolan för min lektion. Så intressant dag har jag haft. Imorgon har jag bestämt mig för att jag ska ha en lång sovmorgon innan jag bestämmer mig för vad jag ska fylla dagen med. Förmodligen körkortsteori.

Dagens innehåll: Solsken, en filt, en bok och ett glas iskall Pepsi Max.

Vilken skön dag jag har haft! Jag tog en sovmorgon till tio i stugan innan jag gick ut på gräsmattan och lade mig en liten stund. En liten stund räckte gott och väl för att bränna upp min bröstkorg skall jag be att få tala om! Väl hemma så fick jag en trevlig överraskning då jag kollade på mitt konto via internetbanken: försäkringskassan hade bestämt sig för att hjälpa min ekonomi med ett litet bidrag. Så allt som allt, en bra dag!

Gårddagens körlektion gick också bra! Ny tid på Tisdag efter mitt möte på arbetsförmedlingen. Har fått göra den mytomspunna vänstersvängen på landsväg nu, så det är nog inte alltför långt kvar. Veckan är dock inte slut ännu. Jag taggar Söndagens elitlopp så otroligt mycket! Imorgon är det dessutom elitauktionen, några av landets finaste åringar skall säljas och jag tror att det skall gå att följa auktionen live via Avelsföreningen för svenska varmblodiga travhästens hemsida. Jag är så otroligt förväntansfull inför att se vad marknaden säger just nu. Vilka hingstar är heta och vilka är det inte? Kommer snittpriserna vara lägre, högre eller oförändrade? Vilken blir den dyraste hästen? Det är väl inte en alltför vild gissning att Stefan Hultman förmodligen lär vara köpare. En hingst som jag är väldigt intresserad av att se marknadsvärdet för är Symphonic Hanover. Det fanns en Goetmals Wood-hingst bland de anmälda som jag tror kan bli väldigt dyr. Det blir mycket spännande att se.

Nej, ett till glas Pepsi Max ska jag nog unna mig medans jag lyssnar mer än ser sista delen av melodifestivalen. Jag är väl inte direkt imponerad av kvällens startfält men det är härligt att kommentatorerna är så inne i det i alla fall. Jag avslutar med en bild som visar min smärtsamma solbränna, om ni kan tåla bröstchocken - bläddra ned.


Ont. Jag såg dessutom Band of brothers så löjtnant Dike passar på att ta en sneak-peak.
Man ser dessutom en liten patch av min normala hudfärg längst upp mot halsen ..

Utstå en hel film för att se mannen till vänster mindre än en halv minut: totally worth it.

När jag betygsatte min senast sedda film (My boy Jack) på Filmtipset så började jag kolla igenom all statistik som har kunnat sammanställas baserat på enbart 128 betyg. Nej, jag ser inte särskilt mycket film, det ska jag erkänna. Men denna statistik fick mig faktiskt att bli deprimerad. Snittbetyget är cirka 3 av maximala 5, och det är ju egentligen ganska okej, om man är en sådan som bara halkar in på filmer. Om man är en sådan som zappar förbi Lördagsfilmen och fastnar framför den på grund av att alla program är så undermåliga att man lovar sig själv att aldrig mer betala in TV-licensen igen.

Problemet är dock att jag inte är en sådan människa - jag är en sådan som hör talas om en film och bestämmer mig för att "DEN, just den filmen vill jag se!", hittar den och sitter som på nålar av förväntan för att sedan inse att den inte alls var så perfekt som jag hoppades och trodde att den skulle vara. Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag lyckas aldrig hitta en sådan film som jag bara totalt avgudar. Sist jag verkligen kände en sådan kärlek för en film var då jag gick i nionde klass och såg "G-som i gemenskap" en gång om dagen i ett halvår.

Sedan ska jag dock erkänna att jag ger de mest usla filmerna högre betyg för att någon speciell skådespelare är med, vilket jag sagt innan. I Tisdags såg jag en film som jag bara kände ett enda stort "herregud, kan den inte vara slut snart?!" igenom. Anledningen till att jag ens såg den från början trots att den gick emot allt som en bra film är för mig (Amerikansk, romantisk komedi, kom igen.) är för att jag skulle kolla in en särskild skådespelare.

Filmen är cirka en timma och 40 minuter, och den skådespelare jag ville se äntrade scenen då det var cirka en kvart kvar av filmen. Hans insats? Han sa en mening ("I'm pretty sure she would have been happy with just this apartment, I don't think you needed to propose."), gav ett ansiktsutryck som mest liknade "cool story, bro" och var synlig i filmen i 27 sekunder. Och då har jag räknat med de tillfällen då han hade ryggen mot kameran. Och detta, enbart detta, mina vänner, gjorde att filmen fick en tvåa istället för en etta i slutgiltligt betyg.

Hah. Det är hårt att vara styrd av libido. Men ack så underbart.
Men bra filmer, det verkar det inte resultera i.

Första körlektionen för veckan är avklarad! På Onsdag blir det fickparkering. Och jag är så fruktansvärt trött att jag kan dö här och nu. Det har varit så pass dåligt väder här i Umeå idag att man nog får en stämpel i pannan och forslas till mentalsjukhus om man går ut frivilligt, och lika dåligt väder skulle det bli imorgon. Perfekta dagar för att sitta kaninvakt i soffan med en kopp thé och Band of brothers-boken i händerna. Eller för att slötitta på någon film.

Dock så var det en sak som slog mig idag: man ska aldrig fatta tycke för mindre kända skådespelare. Jag såg en som jag tyckte var en total babe och beslöt mig för att kolla på utbudet av övriga produktioner han medverkat i - om ni bara visste hur många beslut om filmtittande som jag har tagit baserat på skådespelarnas estetiska framtoning, mina vänner. Resultat? Inte då. Det enda jag kunde hitta var något som liknade en Irländsk version av lilla huset på prärien och det gick enbart att streama inom USA. Kollade filmtipset.se och deras skådespelarlista och mannen i fråga fanns inte ens med. IMDB hade ett par titlar som verkar omöjliga att gräva fram. Så ja. Små skådespelare får en i alla fall att tråna efter tv-serier som lilla huset på prärien. Och att utstöta frustrerade ljud när man inte får tag på dem för ingen har ju såklart lagt upp dem.

Nej, dags att lämna för sängen. Min far är hemma och sjuk och jag gör allt jag kan för att inte drabbas av hans förkylning. Jag har verkligen inte ork att vara sjuk då jag har halkbanan i början av nästa vecka. Men minsann, jag tror att jag känner lite huvudvärk smyga sig på mig .. 

Dire Straits - Brothers in arms

Hoppa från en bloggdomän till en annan är allmänt roligt, vill jag säga! Även fast de som försöker att följa min blogg inte alls tycker det skulle jag förmoda. Det här blir förmodligen mitt sista försök att hålla uppe en blogg. Och den här bloggen ska inte vara nischad åt något specifikt håll. Hur mycket jag än tycker om att skriva om The Beatles så känns det som att det är det enda jag kan skriva om då jag har ett sådant namn och ett sådant utseende på bloggen som den gamla, och det kändes helt enkelt inte särskilt roligt i längden. Neutralt namn, neutralt utseende, neutral blogg. Håll tummarna för att det går vägen den här gången.

Det är inte särskilt mycket som händer i mitt liv just nu, jag varvar med att läsa körkortsteori med att övningsköra eller så springer jag på arbetsförmedlingen. Jag vet inte riktigt hur nödvändigt det är att springa på arbetsförmedlingen dock: såvida man inte vill säsongsjobba (vilket inte ens godkänns av arbetsförmedlingen!) så är det svårt att hitta någon som bara vill anställa fram tills slutet av Augusti då jag förhoppningsvis förbereder mig för universitetsstudier. Jag sökte totalt sex program varav det ena är en sen anmälning. Det blir så otroligt svårt då man ligger i kvoten för folkhögskolan - dessutom går de flesta på högskoleprovet till 40%, och mitt resultat där (1,2) var väl okej - men inte direkt så pass bra att det kommer att slå ut en massa rivaler. Av någon mindre intelligent anledning så la jag dessutom idéhistoria framför historia som program. Varför? Ingen vet. Annars så fortsätter jag läsa, rita, se på film och whatever. Jag ska börja med en 30 dagars Band of brothers-challenge snart (på Tumblr) som jag inte har en aning om hur jag ska klara av. Redan andra dagen ska man hitta en karaktär som man ogillar och det känns som good luck Chuck.  Har jag brist på saker att skriva någon gång kanske jag slänger in det här om jag orkar översätta tillbaka det till svenska.

Nej, nu ska jag hoppa i badet och försöka att inte blöta ned håret. Jag har doppat det i den röda färgburken idag.