Nanking, eller Nanjing-massakern är sannerligen en uppvisning i nästan omänsklig grymhet och ägde rum under andra sino-japanska kriget . Efter att japanerna hade tagit över staden Nanking under luciadagen 1937 påbörjades en sex veckor lång masslakt och tortyr på invånarna i staden. De rika hade flytt staden efter flygbombningar och angrepp, men de fattiga hade ingenstans att gå eller pengar nog för att kunna fly. Man beräknar att cirka 250 - 300 000 människor miste livet, men siffran kan möjligtvis klättra ännu högre. Mördandet blev en sport, och man tävlade i vem som kunde döda flest antal människor. Två officerare, Toshiaki Mukai och Tsuyoshi Noda tävlade om vem som först kunde avrätta hundra människor med hjälp av ett svärd. Våldtäkterna systematiserades, och soldaterna gick på dörrknackningar efter vackra damer att våldta eller tvinga till incestuösa akter samt gängvåldtäkter. Varken äldre kvinnor eller små barn fick uppskov, utan om fysiken inte tillät våldtäkter så skars barnen i princip upp för ändamålet. Det vanliga var att kvinnorna och flickorna dödades efter våldtäkterna för att sedan få sina kroppar skändade ytterligare. Antalet våldtagna är oklart men det kan röra sig mellan allt från 20 000 - 80 000 kvinnor och barn. De kvinnor som överlevde blev "komfortkvinnor" och tvingades till att bli sexslavar för armén. Fanns inte flickor kunde de ta yngre pojkar.

När soldaterna inte våldtog kvinnor med bajonetter eller bambustavar använde de levande människor för bajonetträning eller begravde människor levande. Även krigsfångar mördades, ofta med hjälp av ett shin gunto (militära svärd) och slängdes i enorma massgravar. Sekundärt, men nog så moraliskt depriverat i sig, så stal även soldaterna stora delar av invånarnas privata egendomar och anlade mordbränder. Människor bands ihop i långa formationer innan japanerna hällde bensin över dem och tände eld på dem.

De fanns dock räddande änglar - bland annat i form av en tysk nazistisk partimedlem vid namn John Rabe. Det sattes upp en säkerhetszon för invånarna i Nanking dit de kunde ta sig för skydd, och Rabe var ledare/ordförande för denna zon. Det beräknas att Rabe räddade livet på 250 000 kineser. Rabe sade sig senare ångra sitt medlemskap i nazistiska Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei bittert. Han hade arbetat för Siemens och engelsmännen gav honom arbetsförbud vid företaget samt lät honom genomgå en av många de-nazifieringskurser som anordnades efter andra världskriget. 1946 förklarades han botad men arbetsförbudet kvarstod vilket drev honom till ett liv i fattigdom. 1948 nådde denna nyhet Nanking, och stadens befolkning samlade snabbt in vad som i dagens valuta skulle motsvara cirka 20 000 dollar vilka stadens borgmästare personligen överlämnade. Han erhöll även en månadsvis matleverans från folket i Nanking som tack för det han gjort för stadens invånare. I början av Januari 1950 avled John Rabe i en stroke. Fortfarande idag så hyllas de japanska soldaterna som intog Nanking i sitt hemland av patrioter vars hjärtan klappar för den japanska militären.