Ganska nyligt efter att Gary Moore avled i Februari förra året satt jag på bussen som skulle ta mig till skolan en morgon. Radion basunerade ut nyheten om Garys död, och jag pausade musiken i min iPod för att höra vad de sade. Några säten bakom mig satt två tjejer som också hade lyssnat, och den ena utbrast med gravallvarlig röst:

"Den dagen Mark Knopfler dör, då tar jag livet av mig!"

"Vänta nu" tänkte jag förundrat. Mark Knopfler? Killen med matchande pannband och svettband som bidragit med låtar som Walk of life och Money for nothing med Dire straits? Jag kan svära att jag höjde på ögonbrynet där jag satt och såg ut i tomma intet. Mark Knopfler och hans Dire straits är väl bara musiker som får en att tvångsmässigt sjunga med i catchy mjuka rocklåtar då deras stundtals ganska estetiskt tveksamma videor dyker upp på VH1, vilket de har en tendens att göra ganska ofta? Finns det allvarligt talat en människa som kände en sådan kärlek för ett band som Dire straits?

Jag låtsades titta efter någon längre bak och slängde en blick över axeln. Fick en glimt av detta underliga exemplar som uppenbarligen kände en gränslös kärlek för Mark Knopfler. Jag förväntade mig en utomjording, eller kanske en kopia av något läskigt Star Wars-monster. Icket då! Bakom mig satt en helt vanlig tonåring och tittade ned på displayen på sin mobil.

Jag delar kanske inte hennes kärlek - men detta är faktiskt en av de bästa låtarna i världshistorien.
Och jag lägger upp den för att hylla alla musikfrälsta fans utanför min ytterdörr.