Känner ni någon som har försvunnit in i stadium tre? Mina kondoleanser - och detta kan jag säga då det är ungefär synonymt med att personen avlidit. När denne inte går omkring i sin drömvärld (en tornado av regnbågar och sockervadd, eller hur var det nu Bea?) så diskuterar de med den innersta cirkeln av fans och ägnar sig åt internskämt, omfamnar sin mage på grund av smärta i sina äggstockar som exploderar eller planerar hur man skall kunna hooka up med objektet i fråga. Ett normalt, funktionabelt liv finns det helt enkelt inte plats för.

För ett antal månader sedan (tiden går fort!) hamnade jag i stadie ett på bilden ovanför efter att ha sett om Band of brothers ett antal gånger. Jag är vanligtvis förmodligen den minst libido-drivna människan på norra halvklotet, men tydligen så tändes en eld av amorösa känslor i denna vanligtvis kärleksfattiga massa som jag utgör. Jag gick över till stadie två och jag som avskyr kärleksfilmer svalde dem med hull och hår, enbart för att mannen i frågas korta cameo-roller erbjöd högkoncentrerad tändvätska till de flammor som jag nyss talade om. Och ja, när man slutfört detta stadie så är man i nummer tre. Och där står jag nu. Förlorad och gud, så jag njuter av det! Ibland är det bara bra härligt att få agera som en äkta tönt och använda sitt objekts yttre som mätstock och försöka applicera detta på sin omgivning för att misslyckas totalt och fnysa högt. "HUR kommer det sig att ingen någonsin ser lika bra ut .." De mest logiska och rationella saker de säger blir plötsligt det som man på engelska så vackert benämner rocket science. Förundrad, hänförd och med stjärnor i ögonen lyssnar man hänfört på intervjuer i audioformat eller läser dem, och under tiden vrider ens inälvor sig runt sig själva av beundran - för en sådan sak som att ett plus ett blir två skulle ingen annan kunna räkna ut.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att säga grattis till mannen som förstörde mitt verkliga liv, kastade in mig i sockervadds-världen och reducerade personer jag vanligtvis skulle finna attraktiva (och de var inte många innan, kan jag lova!) till ingenting. Död materia i rörelse, som vi säger i idéhistoria. Allt medan mannen i fråga är som en stor stjärngalax - en anhopning av något enastående vackert och totalt ouppnåelig.

.. Så, med dessa ord vill jag bara säga grattis på födelsedagen, Peter O'Meara! ♥