Kort film är inte helt vanligt när det kommer till krigsfilmer som är stora och inte särskilt korta skeenden. Därför hann jag med glädje klämma in "Saints and soldiers" från 2003 mellan middagen och travsändningen. Saints and soldiers är en film som tar sin början under Malmedymassakern.

Malmedymassakern ägde, som namnet antyder, rum i den Belgiska staden Malmedy under ardenneroffensiven en 17 december 1944. Dåden utfördes av soldater från första SS panzer division under SS-obersturmbannfuhrer Peiper. Peipers styrka stötte på en amerikansk bataljon och tvingade dem snabbt till kapulation. Tyskarna ställde upp krigsfångarna på rad och öppnade eld varpå de direkt började fly i panik, men de flesta skjöts ned på stället. Dödssiffrorna varierar mellan 70-90 dödade soldater. Vissa av fångarna lyckades undkomma de tyska soldaterna, och i filmen får man följa deras farliga vandring för att finna sina allierade.

Det finns spaltmeter efter spaltmeter om incidenten och nästan lika många frågor som väntar på svar: om var det en regelrätt massaker (vilket det tyder på då amerikanerna avrättats från nära håll med skott mot huvudet) eller började amerikanarna försvara sig och öppna eld mot tyskarna vilket skulle göra det hela till en mer regelrätt strid är en av de vanligaste frågeställningarna.

Filmen i sig var väl, tyvärr, inte överdrivet speciell. Den är ganska kort, cirka 1 ½ timme och trevligt filmad, och om man kan låta bli att irritera sig på de små petitesser (att vissa vapens (M1 Garand-vapnets) magasin inte matas ut med sitt pingande ljud efter åtta rundor vilket det borde och att de anropar med foxtrot bland annat) som infinner sig här och var så är det en okej film. Den är inte den bästa krigsfilm jag sett, trots att jag tycker att ardenneroffensiven är ett av de mest intressanta skeenden att filmatisera.