Dagens film: "Kelly's heroes" med Clint Eastwood i huvudrollen.

Den åttonde januari är det min tur att visa film på en filmkväll som jag och några vänner skall ha, och jag har haft enorma problem med att välja ut en passande krigsfilm. En film som klättrade upp som toppkandidat var kvällens filmval, Kelly's heroes. Det blev inte direkt mindre jobbigt att välja film nu. Det finns ett par filmer kvar på min lista att arbeta mig igenom innan jag måste ta ett slutgiltligt beslut. Men vilken bra film, Kelly's heroes! ♥

Känner ni, kära läsare, till den eminenta lagen som går under benämningen Murphys lag, eller "lagen om alltings jävlighet"? Den går ut på att om någonting kan gå fel, så kommer det att göra det. Just nu känns hela min dag - nej, förresten, säg istället mitt liv eller hela min existens, som en stor, tydlig manifestation av Murphys tes. Jag är fortfarande så otroligt sliten efter att ha varit sjuk, åkte till skolan för ingen undervisning igår (trevligt sällskap gjorde det dock bra!) då läraren var sjuk, och har haft ett källtextseminarium idag på "Kris i befolkningsfrågan" av Gunnar & Alva Myrdal. De är inte precis de personer som man vill ha som coacher i positivitet.

Jag vet inte ens varför jag skriver, om inte för att ge ett levnadstecken.
Nu ska jag försöka hitta en film att se.

Usch, nu får jag ta på mig dumstruten och blicka in i hörnet igen angående min uppdatering. Men jag har varit sjuk, så denna gång har jag ett legitimt skäl till min frånvaro. Jag har missat någon föreläsning, men utan att det verkar ha blivit någon större skada. Imorgon blir det nya tag med en föreläsning om välfärdsstaten och folkhemmet. På Tisdag har jag för mig att jag är ledig, och sedan har vi ett källtextseminarium angående "Kris i befolkningsfrågan" av Gunnar & Alva Myrdal. Ett charmerande par, eller inte.

Det har inte hänt något särskilt sedan den förra uppdateringen; jag har spenderat dagarna med att julpynta och se Fame eller Downton Abbey. Känns verkligen inte särskilt produktivt, men man måste väl bara få existera någon gång också. Det skall bli otroligt skönt med lite ledighet, så att jag kan göra analysen på romanen i lugn och ro.

Förresten, är det bara jag som blir lite deprimerad när julen närmar sig? Jag är en sådan där glädjedödare då det kommer till jul. När man var liten var det spännande med julklappar, Kalle anka på TV och allt som hörde julen till, men nu muttrar jag mest om det kommersiella jippo som det har blivit. Skall vi vara riktigt traditionsenliga vore ju Jesu födelse, men jag tror inte ens att antalet människor som firar julen på grund av detta uppnår mer än ett fåtal procentenheter. Istället kan man öppna en tidning, ett internetforum eller sätta sig på ett fik bara för att höra att människornas ekonomi blir otroligt testad under julmånaden, och det verkar vara någon tävlan om vem som kan leverera de mest storslagna gåvorna. Julen blir någon slags ångestperiod, och då har allt det vackra bakom det hela gått förlorat. Idag var jag på stan en sväng i julklappsfunderingar, och jag har i princip tvingat min stackars familj att komma på vad de vill ha, precis som de fick tvinga ur mig. Jag känner själv att de julklappar jag kommer ge bort kommer vara supertråkiga.

Jag opponerar inte emot att det är trevligt att spendera tid med familjen, men vi är redan så tighta att hela saken med att träffas inte känns särskilt exklusiv. Dessutom, julmat .. Inte riktigt något som jag uppskattar. Jag vet inte, det är något som gör mig vemodig över att julen helt enkelt tappar sin glans och magi totalt, precis som många andra saker tenderar att göra då man inte längre är barn.

Nej, dags att ockupera badkaret. Det blir en lugn kväll. Få se om jag orkar hitta ett papper och fatta pennan.

Eder skribent är helt utmattad och har kortslutning i huvudet efter helgens intensiva studier. Under gårdagskvällen och idag har jag suttit och svurit över hemtentan och analysen som skall lämnas in under morgondagen. Nu ligger dock fem sidor analys och sju sidor hemtenta i väskan och väntar på att få lämnas in, och den här kvällen blir en kort andningspaus. Imorgon drar nämligen cirkusen igång igen med kurslitteraturseminarium på torsdag som innefattar en hel del (cirka 150 sidor, tror jag) text. Jag tror inte jag var den enda som fick fram en djup suck och ett " .. Men för i helvete!" då jag såg instruktionerna till seminariet. Det är inte obligatoriskt enligt schemat, och jag har nog aldrig varit så frestad att inte visa min goda vilja i hela mitt tjugoettåriga liv.

Vi har en romananalys liggandes framför oss, och jag ville nästan hoppa ut genom fönstret när jag såg listan mellan böcker vi fick välja mellan, speciellt då jag såg Strindbergs "Röda rummet". Jag gillar verkligen inte den boken. Istället valde jag Victoria Benedictssons "Pengar". Jag är nöjd, för jag har velat läsa något av henne ett bra tag nu, och jag har bara 20 sidor kvar av boken.  Det är bara att bita i, för det kommer bli ett helvete framöver ..

Nej, nu är det dags för ännu ett avsnitt eller två av Fame.

Den här veckan är verkligen både avkopplande och stressande. Avkopplande i och med att vi har väldigt få lektioner: ett filmseminarium på Charlie Chaplin på Onsdagen är det enda schemalagda förutom det som gör veckan stressande: redovisning av våra moderna klassiker. I veckor har klassen suckat och stönat för att analysera våra stora tänkare som med sitt högtravande språk och brett tilltagna ordförråd försökt lägga krokben på oss. Freud har gjort psykologiska avstickare där han lämnat mig i trollskogen och glatt skuttat tillbaka utan mig. Ja, man kan faktiskt säga att mitt liv har tillhört Freud.

Jag känner det verkligen då jag sitter rakt upp och ned såhär och slötittar på ett avsnitt av Top Model som paus: vad skönt det skall bli då torsdagen är över. Vad stressande det har varit. Hemtentan som också skall in på Måndag med den skrivna analysen skall vi arbeta oss igenom under Fredagen. Imorgon är jag ledig men skall plugga efter en ordentlig sovmorgon. Med risk för att låta som en nybliven förälder med svarta sopsäckar under ögonen kan jag ju bara säga att sömn är så otroligt underskattat.

Idag höll jag, Agne & Sofia till på universitetet för att plugga trots olika klassiker samt att bolla lite idéer med varandra. Hur mycket som blev gjort vet jag inte direkt, men det var trevligt i alla fall! Det känns som att jag har den enklaste författaren då de har Sartre & Nitzsche. Tala om att jag inte är avundsjuk!

Nu blir det ett till avsnitt av Top Model och sedan tidig kväll. Ni får denna eminenta låt.  

Freud, Freud, Freud. Det är fortfarande denne man som har min libido i ett järngrepp. Jag är inne på fjärde sidan i min analys, som tur är. Jag har dessutom börjat försöka skapa något som skall likna en fin (hm!) presentation i Impress, men särskilt impressing vet jag inte om den är.

Jag dövar mina sorger genom att äta vinägerchips och läsa ännu mer om Freuds komplexa kvinnosyn. Vill egentligen se en film, men jag måste lära mig att stå emot frestelser. Eller som Freud säger, försaka mina drifter och avvara min lycka! DET ÄR PRISET FÖR ATT INGÅ I EN MÄNSKLIG KULTUR.

Som ni ser så vet jag inte ens om jag är jag eller om jag har blivit Freud, men ni fick en levnadsrapport i alla fall.

Med sömnbehovet i tankarna är den inte ens en och en halv timme långa Untraceable en lämplig kvällsfilm. FBI får information om en sida som livestreamar under tiden som kidnappade offer torteras till döds av sidägaren. Det finns också en tvist: ju större antal sidbesökare som streamar, desto mer våldsam blir offrets död. Försök görs att stänga ned sidan - men mördaren har varit slug: IP-nummer byts ut frekvent och direkt det görs försök att stänga ned en server så erbjuder en internetbaserad server en återspegling av innehållet. Sidan uppmärksammas vid en presskonferens där Amerikas befolkning uppmanas att hålla sig därifrån, men som ni förstår så gör människans nyfikenhet att antalet sidvisningar ökar lavinartat.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Den är väldigt medel och verkar vid ett snabbt översvep vara ansedd som just detta - en medelmåttig film. Colin Hanks var som vanligt bra, dock. Det är i alla fall sannerligen inte svårt att förstå filmens samhällskritiska linje!

Det fick bli en långkörare i form av den nästan tre timmar långa The thin red line från 1998 ikväll.

Inte så mycket att säga om den egentligen. Guadalcanalkampanjen, helt enkelt. Snyggt foto i storslagna miljöer och med en skådespelarlista som skulle kunna få många att bli gröna av avund. Det enda som är synd på filmen är dess längd som säkert avskräcker folk; det är nästan ingen film som är så bra att den fyller ut tre timmar utan att stundvis bli lite långdragen.

Sean Penn var magnifik, i alla fall. ♥ Han må vara ett as för den grova misshandeln av sin ex-flickvän Madonna. Ja, den Madonna. Jag är medveten om att han band fast henne och slog henne ordentligt under flera timmar, slog henne i huvudet med ett baseballträ, tvingade henne till sexuella tjänster för att släppa lös henne och var riktigt jävla vidrig och jag står inte bakom det - men som skådespelare gillar jag honom och det är av den anledningen jag ens lägger till ett hjärta i hans närhet. Han har haft ett jävla temperament men vad jag vet så har han bättrat sig betänkligt. Det räcker ganska väl med att lyssna på texten till Madonnas "Till death do us part" för att förstå. Det känns konstigt att se Sean Penn med den bakgrundsfaktan i huvudet. Det är sorgligt att höra Madonna deklarera att Sean var hennes livs stora kärlek och att hon fortfarande önskar att förhållandet hade fungerat. Trots hans stora jäkla temper-tauntrums då han slår reportrar, fotografer, Madonna och de som närmade sig henne så är han en jäkligt bra skådespelare då han vill.

Michael Collins (1890 - 1922)

Hur många här känner till den irländske frihetskämpen Michael Collins? Han var en republikansk militär och politiker som många anser är Irland bäste ledare och stora stolthet. Han mördades 1922 i sin hemtrakt Cork, och många trodde att sagan om Michael Collins, eller The big fella, som han också kallades, var över för alltid.

Fram tills nu. Collins är sannerligen en irländsk hjälte, men man kanske blir förvånad då man får veta att han likt jesus har återuppstått. 

Studenter från Irland fann en stor cutout av Michael Collins på en marknad där det såldes historisk memorabilia. De tog med pappfiguren av honom till bland annat New York, där han turnerat och gått på sightseeing och bevittnat sin första riktiga baseballmatch. Från WorldIrish.com:

"Michael Collins, Irish revolutionary leader, former minister for finance and TD for Cork south in the first Dáil of 1919 has been given a new lease of life by two students who are currently on a J1 visa in the United States.
Michael Collins’ adventures, a page on Facebook, is currently documenting the journey of the former commander in chief as he samples what life is like on the other side of the Atlantic."

Några av målen är bland annat att uppmärksamma Collins samt att låta honom möta Liam Neeson, som porträtterade honom i filmen som rätt och slätt heter Michael Collins och är en mycket bra film. Pappfiguren dyler upp i bilder där han utsätts för alla vardagliga situationer. Han festar, besöker intressanta platser, ser på olika minnesmärken och statyer och åker tunnelbana då han inte tar sig en uppfriskande cykeltur.

Michael Collins försöker övertala två irländska varghundar att släppa in honom genom grinden.
(© Michael Collins adventures)

Jag måste bara säga att jag älskar hela det här konceptet som är så enkelt. Det enda som behövs är en pappfigur och en kamera! Det verkar dessutom finnas många som gärna vill posera och få sina bilder tagna med honom. Det ser så underhållande ut då svartvite uniformsklädde Collins helt plötsligt tittar in på bilder.

Michael Collins äventyr som numera utspelar sig i Irland kan man följa via Twitter och Facebook.

Platoon, 1986.

Det börjar bli svårt att hitta krigsfilmer av acceptabel längd numera, men den två timmar långa Platoon måste ändå placeras i den kategorin. Det står egentligen skrivet i stjärnorna att det inte kan gå fel med denna åttiotalsklassiker med skådespelare som Charlie Sheen (ja, jag är i det läger som gillar honom!) och Tom Berenger  som huvudrollsinnehavare i samma film. Det känns inte direkt särskilt underligt att filmen har vunnit otaliga priser och utmärkelser.

Tom Berenger var faktiskt riktigt bra. Det är första gången jag ser honom i en film (vad jag vet!) men han har varit med i en TV-serie med Peter O'Meara, så jag har sett honom på bild förut. Jag har en fyra timmar lång krigsfilm med honom liggandes på hårddisken i form av Gettysburg, men längden har gjort att jag inte hunnit se den ännu. Jag blev något sugen på att se Inception där han är med tillsammans med Cillian Murphy, trots att det inte verkar vara min typ av film.

 

Idag damp det ned ett kuvert från Umeå universitet i brevlådan och jag kunde inte för mitt liv begripa vad de kunde vilja mig. Jag öppnade kuvertet och där låg min inlämnade källtextanalys på Mary Wollstonecrafts "A vindication of the rights of woman" som jag lämnade in för ett tag sedan med understrykningar och kommentar. Dafuq? Hade det inte varit mycket enklare att ge mig den i klassrummet? Har för mig att vi har läraren som var ansvarig för det seminariet (moment 2) imorgon då vi ska ha en föreläsning om socialismen och utopismen. Märkligt. Det papperslösa samhället verkar inte riktigt ha slagit igenom ännu. Bläddrade igenom analysen, tittade vad som var markerat och längst bak stod det "högst utmärkt!". Det måste vara den mest välformulerade och den kortaste feedbacken jag mottagit, men jag tackar och tar emot. Dessutom så lyckades Therese förklara vart man kunde se resultatet från den muntliga tentamen, och jag fick fan (ursäkta språket) VG på den också! Jag som var jättenervös innan och under hela diskussionen. Jag hade upplysningen som kulturströmning att berätta om, och fick dessutom en tilläggsfråga angående vetenskapliga revolutionen som test. Jag kan inte beskriva hur nöjd jag är!

 

Ikväll har det varit städning samt att läsa lite psykologihistoria för att få en bra bakgrund till min analys av Sigmund Freuds verk. Imorgon borde vi få gruppindelningen till debatten angående politiska ideologier vilket kan bli intressant! Resten av veckan ska jag skriva analyser och läsa en massa källtexter. Intressant men intensivt!

Nu ska jag försöka stjäla badkaret innan resten av familjen samlas vid vattenhålet.

Inglorious basterds.
Tråkigt och ojämt kollage, men det är fasen inte lätt att göra dem med enbart pekdon.

Under många dagar har mina vänner i skolan tyckt att det är ytterst underligt att jag som älskar krigsfilmer inte har sett Inglorious basterds. Lika många dagar har jag blivit upplyst om att jag borde se denna film som tydligen borde passa mig som handen i handsken.

Och idag var den rätta dagen.

Mina kära studiekamrater är väl medvetna om att de minsta småsaker i filmer som inte överrensstämmer med den verkliga historien kan göra mig extremt frustrerad och framkalla missnöjda muttranden och svordomar. Och ja, det är många saker som inte överrensstämmer med verkligheten. Fel uniformer, fel tilltal och liknande. Den lilla pedanten i mig vaknade till liv och började allt krafsa lite i hjärnan där. Nåväl, nu kan jag i alla fall säga att jag sett den!