Inlägg utan bild är tråkiga men jag hade ingen passande bild. Därav bilden av mig på hästryggen. Passa på att titta ordentligt, för sådana bilder kommer nog aldrig att tas igen!

Gissa om eder skribent har fått städa under natten! Mamma ringde igår och sade att hon skulle komma hem till stan under förmiddagen för att hämta en form till pajen hon skulle laga och la lite fint till att "så jag hoppas att det är lite snyggt och prydligt ute i hallen då jag stiger in!". "Men mamma!" tyckte jag. "Det är väl klart att det är rent och städat här hemma! Vad tror du om mig egentligen?"

Här följde en obehaglig tystnad där det ordlöst lades fram precis vad min mor tror om mig när det kommer till ordning och reda.
Så jag har städat. Ställt in all disk i diskmaskinen. Sorterat kryddburkarna i storleksordning med etiketten framåt. Lagt glasunderläggen kant i kant. Hängt upp alla kläder på galgar och förpassat dem till garderoben. Sett till att varenda pinal är på sin rätta plats. Vattnat min trädgårdsstjärnöga och mammas krasse så att dess kronblad ska vara spänstiga och vackra då de inspekteras likt soldater vid en uppställning.

Eftersom att jag inte är trött nog ännu för att inta sängläge så tänkte jag ge mig på en musik-utmaning! Svårt att motstå.

IF YOUR LIFE WAS A MOVIE, WHAT WOULD THE SOUNDTRACK BE?
1. Open your library (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, etc.)
2. Put it on shuffle.
3. Press play.
4. For every question, type the song that's playing.
5. When you go to a new question, press the next button.
6. Don't lie and try to pretend you're cool.

Opening Credits: KISS - Firehouse
"She's like bad weather but it seems so good - you'd never leave her but you know you should."

Waking Up: Ace Frehley - Rip it out
"It's so sad, I'm not glad to be with you today."

First Day at School: My Chemical Romance - Our lady of sorrows
"Stand up fucking tall, don't let them see your back."

Falling in Love: Philip Lynott - King's call
"I wonder if you're lonesome tonight. And I'd rather go on hearing your lies, than to go on living without you."

Fight Song: John Lennon - How do you sleep?
"The one mistake you made was in your head."

Breaking Up: Ringo Starr - Wrack my brain
"What I have, you don't want - what you want, I can't give."

Prom: Blur - The universal
"And to karaoke songs, how we like to sing along although the words are wrong."

Life is Good: Krokus - Tokyo nights
"And even as the big alarm-clock rang , outside my window the first blackbird sang."

Mental Breakdown: Canned heat - On the road again
"She said "Lord, have mercy on my wicked son."

Driving: Gary Moore - All messed up
"All messed up and no place to go."

Flashback: Elvis Presley - Crying in the chapel
"You saw me crying in the chapel."

Getting Back Together: Thin Lizzy - Angel of death
"Now, I ask you; do you believe this to be true?"

Wedding: Hugh Panaro - You can fly now
"And here in my heart you will stay."
(Jag ljuger inte om jag säger om det här är en av de mest sorgliga låtar som någonsin existerat.)

Paying the Dues: Astral Doors - Fear in their eyes
"I took my chance but I wanted to pay - a poor boy has to lose; it's black, white and grey."

Night Before War: Battering Ram - Take it down from the mast
"But we stand with Enright and Larkin, by Daly and Sullivan bold.
And we'll break down the English connections - and we'll win back the nation you sold."

Final Battle: Iron Maiden - 2 minutes to midnight
"Go to war again, blood is freedom's stain, don't you pray for my soul anymore."

Moment of Triumph: Thin lizzy - Jailbreak
"Don't you dare to try and stop us - no one could for long."

Death Scene: Galt MacDermot - The flesh failures/Let the sunshine in
"The rest is silence."

Funeral Song: Roy Orbison - In dreams
"Go to sleep, everything is all right."

End Credits: Japan - Ghost
"Well I ought to leave but the rain it never stops, and I've no particular place to go."

Gårdagens medaljhjältar för Irland: Cian O'Connor & Blue Loyd.

Jag har inte ens berättat om min visit i dalarna innan jag lade ut inlägget om Phar Lap-filmen. Som sagt så har vi hälsat på en vän till familjen som även äger ett par islandshästar som jag brukade ta hand om då de stod här i Umeå. Den ena av dem brukade jag rida och när ägaren flyttade (på grund av arbete) och tog med sig två av hästarna så hjälpte jag till att sköta om de två hästarna som blev kvar och rida den ena innan hon blev sjuk i fång med hovbensrotation som följd. När den andra hästen avled (tragiskt, i tarmvred) så fick hästen åka ned till ägaren i Dalarna så fort hon blev så bra att det gick att ställa henne på transport. Men nu har jag alltså fått träffa henne igen. ♥

Jag körde henne tillochmed i rockard med loksele, det var andra gången på 20 år som hästen blev körd och hon var så fantastiskt duktig! Dock väldigt annorlunda mot travhästarna som man blivit van att köra, men det gör inte hennes prestation sämre.  Annars har resan bestått av åksjuka, shopping, god mat även om jag försökt hålla igen ordentligt med kalorierna och trevligt sällskap. Dock så är det skönt att slippa dela sitt rum med någon och att ha fått tillbaka sitt badkar! Men å andra sidan så hade jag gärna tagit med hotellets gym hem ..

Gårdagen bestod mestadels av hästhoppning, den individuella finalen. Tre svenskar hade kvalat in men endast två återfanns i dagens startlista då Rolf-Göran Bengtssons häst Casall inte gick igenom veterinärbesiktningen utan gick orent till följd av ett balltramp. Jag var ganska så säker på att Sveriges medaljchanser flaxade iväg i horisonten till följd av detta (förlåt Jens Fredricson och Henrik von Eckermann!) men det fanns en positiv sak med det hela:

Irlands Cian O'Connor fick hoppa in istället - gissa om jag blev mållös då jag såg det i startlistan! Jag blev sorgsen då Irlands båda ryttare blev utslagna så jag visste omedelbart vem jag skulle hålla tummarna för. Efter att ha hamnat på exakt samma poäng som Hollands Gerco Schröder så blev det omhoppning om silvermedaljen. Cian såg ut att gå mot segern innan en bom i sista hindret åkte i backen. Men brons är ändå inte illa för en reserv, så jag tror nog att han är väldigt nöjd även fast silvermedaljen var så otroligt nära! Cian hade ju den individuella guldmedaljen klar i OS 2004 men åkte dit för doping (ej prestationshöjande preparat) då A&B-proverna från hans dåvarande häst Waterford Crystal var positiva. Cians bronsmedalj var den första medaljen för Irland i detta olympiska spel.

Som Beatlesfan måste jag dessutom visa upp det (i mitt tycke) mest estetiskt framträdande hindret i gårdagens banhoppning - ett Abbey road-hinder!



Jens och Lunatic ska jag erkänna att jag mer hörde än såg när de var inne på banan då jag sprang runt i köket och höll på med annat, men Henrik och Allerdings såg jag och trots misstagen så tycker jag att rundan var bra då hästen ändå höll ihop det efter missförståndet vid vattenhindret då han hoppade av alldeles för tidigt. Jag trodde han skulle bli spänd och leka plockepinn med hela banan efter den incidenten. Tappert av hästen att verkligen sträcka allt han har och försöka rädda upp situationen också!



Nej, nu ska jag försöka hitta på något att göra under dagen. Det börjar nästan kännas bra med att plugga så att man har något som uppehåller en under dagarna då det inte är OS med ridsport!

Med all ridsport på TV just nu så kan jag inte låta bli att ha lite mera åsikter - och det handlar om bestraffningar i form av spöet.

När jag har satt mig bakom eller på en häst så har jag alltid utgått ifrån att den vill göra sitt bästa. En häst som mår bra, inte har ont någonstans och som man behandlar rätt är (oftast) ganska så positivt inställd till den uppgift man presenterar för den. I fälttävlans-OS så var det en ryttare på en ganska så orutinerad och osäker häst som kunde välja att antingen rida en några steg längre väg eller ta en kortare (och svårare) väg som innebar att hoppa på snedden över ett rättuppstående hinder. Ryttaren rider an på den korta vägen i en helt hopplös vinkel, hästen hinner inte ens uppfatta hindret och stannar naturligtvis för att undvika att krascha in i det. Ryttaren blir förbannad, tar tyglarna i ena handen, höjer spöet högt upp och drämmer till hästen allt hon orkar över bakdelen.

Gud, vad arg jag blir då jag ser sådant.
För det första så beror en stor del, nästan alla, stopp inom hoppning/terräng på att ryttaren försätter hästen i helt absurda situationer. För det andra så är hästarna många gånger smartare än oss människor. Jag tycker det är otrevligt att hoppa hästar som "hoppar på allt" eller "aldrig stannar". För mig är inte det ett tecken på en intelligent häst. En bra hopphäst för mig är rädd om sig själv och försiktig, men med en gnutta mod också såklart. En häst som stannar då den känner att situationen inte går att lösa är för mig en intelligent och klok häst. Om min anridning är helt hopplös så är det inte mer än rätt att hästen stannar eftersom att jag inte ens gett den goda förutsättningar att klara språnget och försatt den i en mycket onödig risk. Om hästen (som är den som ska göra mest jobb över det där hindret) bedömer utifrån sina erfarenheter att "nej, det här går inte" eller att man helt enkelt har gett den en uppgift som är över vad den kan göra och stannar så har den gjort båda en tjänst, och inte fan (ursäkta språket) ska man då bestraffa den!
Jag är glad att kommentatorn faktiskt blev arg över ryttarens beteende och klargjorde att "det där hjälpte inte ett dugg, för hästen hade ingen aning om vart den skulle." Hon satte upp vägringen på ryttarens ansvarskonto och det är helt rätt. Däremot så är det hästen som får betala. Har man dessutom med sig en orutinerad häst som är väldigt osäker, som inte riktigt suger sig mot hindret själv utan frågar ryttaren om det verkligen är vad denne vill, som inte har världens bästa hoppteknik och tydligen hade svårt med avståndsbedömning och taxering så måste man vara en ansvarsfull ryttare och visa vägen. Man kan inte bara sätta sig där och tro att hästen fixar resten.

En annan sak som jag också såg en ryttare göra var att denne (såklart) också red på en helt galen linje varpå hästen stannade. När ryttaren samlat sig, lyckats kravla sig tillbaka i sadeln, vänt hästen och skrittar iväg så passar denne på att ge hästen ett rapp med spöet. Om man nu är för skolan att spöet ska användas som ett bestraffningsverktyg men dölja det under det fina namnet "korrigering" så kommer denna "korrigering" alldeles för sent. En korrigering måste utföras precis då hästen uppvisar ett beteende som inte är önskvärt. (Nog för att jag tycker att det snarare är ryttaren som behövde en korrigering i det här fallet!) Vissa verkar helt enkelt inte kunna inse att tillfället att "korrigera" hästen har passerat för länge sedan utan måste ändå statuera exempel. Och hästen (som gjorde rätt i detta fall) har inte en aning om vad den har gjort fel. Spöstraff för en häst är inte okej i min värld och kommer förhoppningsvis aldrig att bli det. Man märker hur ridskolor i hela världen lär barn sådan sadism i tidig ålder: stannar hästen plockar du fram spöet. Utan att rannsaka sig själv och se på ens egen medverkan och vad detta kan ha haft för betydelse för att hästen vägrar.

Det var dock härligt att se hur vissa, som Michael Ryan, hanterade frustrationen. Han missbedömde hindret varpå hästen fastnade lite i det (men kom över) och han drattade i backen. Ilsket slog han med spöet i marken medans hästen travade iväg och såg riktigt nöjd ut. Man kunde se hur besviken han var, men när han fick tag i hästen förebrådde han den ingenting. Hästen ställde upp och hoppade av fast situationen var hopplös, på grund av att ryttaren bad om det. Det hade varit bättre om hästen stannat (då hade han haft 20 straffpoäng istället för 1000!) men det kom i alla fall inte ryttaren på i efterhand.

Spöet ska vara en säkerhetsåtgärd och en sparsamt använd förstärkning av skänkeln och dess plats största delen av tiden ska vara på låret. Inte ett bestraffningsmedel i din höjda arm.

Men som tur var så var de flesta ryttare, den stora delen av majoriteten schyssta. Dessa ryttare jag tänker på i inlägget är undantag - och jag hoppas det förblir så.